Replik till Linda Nordlund

Linda Nordlund (SvD 12/10) har läst ett bokutdrag i Filter som handlar om skandalen kring det så kallade typljudet – marinens viktigaste tekniska bevis under 80- och 90-talens ubåtsjakter. Minst 50 typljudsobservationer klassificerades som »säker« ubåt och ytterligare minst 30 som »sannolik« ubåt. Därutöver följde marinen en resonemangsmodell där olika »bevis« ansågs stärka varandra, varför typljudet i realiteten stagade upp åtskilliga hundra observationer. Marinen spelade in 51 timmar av detta ljud – som alltså skapades av sillstim.

I sin ledare raljerar Linda Nordlund över att jag inte nämnt helt andra ubåtsincidenter, och kallar detta för »både grunt och snudd på vilseledande«. Artikeln i Filter är dock ett utdrag ur min kommande bok Björnen kommer!, vilket anges tydligt. I boken redovisas ett mycket stort antal påstådda kränkningar, liksom de obefintliga bevisen för desamma (boken publiceras till månadsskiftet).

Nordlund räknar själv upp påståenden som hon hävdar utgör bevis på sovjetiska undervattenskränkningar. Samtliga är felaktiga och/eller irrelevanta. I korthet:

  • Att U137 var på spionuppdrag snarare än navigerade fel saknas det än i dag, 36 år senare, belägg för. Att teorierna är många är en annan sak.
  • Den observation av en påstådd miniubåt vid Lidingöbron 1983 som Nordlund tar upp är ett av tusentals tvetydiga ögonvittnesmål under dåliga ljusförhållanden. Det som skiljer ut just detta är att marinen påstår sig ha registrerat ett bottenspår i området. Dessvärre går uppgiften inte att verifiera: handlingen saknas i arkiven. Därutöver hänvisar företrädare för marinen till en sovjetisk dykfarkost – Triton 2 – som saknade tryckskrov, hade en driftstid på tolv timmar och gick i sex knop, vilket gör att den inte kan ha tagit sig till platsen.
  • Att sprängämnen fyra år senare återfanns i plastkassar i samma fjärd förklaras rimligen med slumpen. Påsarna återfanns vid en brygga samt vid strandkanten, vilket talar för att de dumpades från land; att någon skulle orkestrera en smugglingsaktion under Östersjön medelst än i dag okända undervattensfarkoster och därefter placera den i så fall viktiga materielen där den enkelt återfanns av vanliga svenskar faller på sin egen orimlighet.
  • Vidare hänvisar Nordlund till ett TV-program från 1996 där en före detta sovjetisk militär påstås bekräfta sovjetiska undervattensoperationer i Sverige. Denne »Sergej« – anonym och med förvrängd röst i programmet – talar om »kärnvapenminor av plast« och »satellitstyrda torpeder« som ryssarna skulle ha placerat ut i den svenska skärgården med miniubåtar »av lättmetall« med »glaskupoler«, och så vidare. Hans orimliga påståenden, varav inga styrks i programmet och inga heller har styrkts därefter, sammanfaller med uttalanden från en ryss som marina analysgruppens förre chef Emil Svensson avhandlar i sina memoarer. Om denne skriver Svensson: »Jag börjar undra om det är en galning eller provokatör som sitter framför mig.« Oavsett vilket finns dessa TV-program, de var nämligen två, numera på SVT:s Öppet arkiv: Reportrarna, Det hemliga ubåtskriget samt De hemliga vapnen. Se dem gärna – de utgör utmärkta exempel på den ovederhäftighet och brist på källkritik som intill denna dag kännetecknar rapporteringen om ubåtsincidenterna.
  • Sist men inte minst hänvisar Nordlund till ett radioprogram, P3 Dokumentärs Kidnappningsförsöket på Peter Wallenberg och den sovjetiska kartläggningen, med bland annat amatörhistorikerna Joakim von Braun och Lars Gyllenhaal. Detta är inte platsen för att gå igenom dess otaliga felaktigheter och ogrundade spekulationer, utan enbart Linda Nordlunds påstående att den före detta kaptenen Gennadij Sizikov där sägs bekräfta att Sovjetunionen i fredstid kränkt svenska vatten med miniubåtar. Rimligen syftar hon på att programmet citerar följande ur en rysk dokumentär: »Miniubåten Piranja väckte ett särskilt intresse hos utländska underrättelsetjänster. Flera gånger deklarerade våra nordiska marina grannar att de protesterade mot närvaron av spionerande Piranjor vid deras kuster.« Därefter rings nämnde Sizikov upp, och får frågan om Sverige åsyftas. Han svarar jakande. Men det han bekräftar är alltså enbart att Sverige anklagade ryssarna – inte att anklagelserna stämmer. Nordlunds tolkning speglar programmakarnas, men är icke desto mindre gripen ur luften.

Linda Nordlund avslutar sin text med sitt egentliga ärende: »Att inte bygga upp vår förmåga att bevaka och försvara våra kuster – det vore århundradets hjärnsläpp.« Om detta kan man tycka olika, men att »bevaka och försvara våra kuster« utifrån de myter och vanföreställningar hon själv ger uttryck för kan inte gynna någon.

 

Mattias Göransson, chefredaktör för magasinet Filter samt författare till boken Björnen kommer! Om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag.

Björnen kommer 31 oktober!

Med hjälp av tidigare hemligstämplat material och helt nya fakta från högt uppsatta källor inom bland annat Försvarsmakten, säkerhetspolisen och rikets politiska ledning reder Mattias Göransson i Björnen kommer! ut vad ryssarna gjort mot oss förr och nu — men framför allt vad de bevisligen inte har gjort och gör.

Förhandsbeställ boken här!

Ange rabattkod Björnen i kassan så bjuder vi på portot!

Du kan också beställa boken direkt hos Adlibris och Bokus.